Till en vän!

I ett litet rum i en liten värld...
Sitter en tjej och gråter för sig själv...
En liten tjej som ingen tycker om... En av 1000 människor som känner sig odugliga... en av de som tror att "Det skulle inte göra något om jag dör nu" men det hon inte vet är att det skulle göra massor med saker om hon skulle dö nu...

Hon sitter i en mörk vrå i hennes lilla rum och sjunger till en låt
"My heart which have become empty... If you smile to me now... Would it be a sunlight inside my empty heart? Don't be loved by someone it hurt much more then to die... When i'm free i'm going to spreed my wings up to the blue blue sky"

Hon som tror att ingen bryr sig... Vet att hon kommer inte få ett bra liv... Ett liv med en död pappa... En mamma som verkar inte bry sig att hon blir slagen av sin foster pappa... En foster pappa som tror han kan allt...
Hon hör alltid en svag röst i hennes huvud som viskar... "I'm Behind you... I wait for you to fall into my arm's i would hug you and take to a better place then this... come to me and i will show you the way to the warming light were everyone love each other..."

"Jag bryr mig inte... Låt mig bara vara ifred med min egen smärta... Ibland känns det bara skönt att låta smärtan ta över... När man sover glömmer man allt men bara tills man vaknar..."

Regnet som faller ner sakta men vackert ner på marken som tårar som rinner ner från ögonen... Tårar av smärta, hat och sorg... Som dimman är försvinner hon och kommer när hon vill...
Hon hör en svag röst ropa efter hennes namn...
"Det kanske är mamma som ropar att middagen är klar snart... men jag bryr mig inte som vanligt... hon kan ropa hur mycket hon vill men jag bryr mig inte... Hon kan stå och ropa att hon ska någonstans men jag bryr mig inte... Pappa... varför lämnade du mig här? Ensam i mörkret... Min hand når inte vad du nu tänkte på... Försvinna med ett leende? Är du fri nu?... Skulle det göra något om jag skulle vilja följa med dig... Pappa? Kan du komma och hämta mig?" Tänker den lilla tjejen för sig själv... 
Hennes sorg har börjat bli till inget... hela hon har blivit till... inget... Hennes kropp är som ett skal ett litet hus... som ett rum som ingen bor... Det finns varken en glad och positiv tjej... eller en liten tjej som sitter tät intill ett hörn och gråter... Men det som fanns där var en tjej... som står stadigt men kommer att kollapsa i vilken minut som helst...
Även om hon vet att det är inte bara hon som har en smärta...Men den stadiga tjejen som kommer kollapsa vilken minut som helst... Har valt att gå ut ur huset och gå sin egen lilla väg... Där hon kanske blir lycklig i... 

"She fade away slowly... With no pain... The whole world for her is in silence... Is her pain nothing now? or do she still breath pain?"