Den äckliga kärleken

Den äckliga kärleken

Allting var den kvinnans fel, det var hennes fel. Inget av det här skulle ha hänt om hon skulle ha hållit sig utanför mitt liv.

Den där regniga september dagen, då allt började med ett vanligt utvecklings samtal. De flörtiga blickarna mellan min pappa och den där jävla subban. Medans mamma satt hemma fult omedveten om vad som pågick på skolan. Anna hette hon, hennes leende var stort och irriterande. Hon skulle alltid lägga på nytt rött läppstift varje gång pappa kom till skolan för att ha utvecklingssamtal eller något annat möte.

”Tro inte att jag inte fattar nåt bara för att jag är ett barn. För vet du vad? Jag fattar. Jag fattar nog mer än dig, din lilla jävel. Usch fy fan för dig.” Jag spottar på Annas kropp. Hon andas tungt och hon ser ut att vara nära döden. ”Du är otroligt ful”

Mamma kom hem från jobbet den ovanligt kalla november dagen. Hela huset är tyst det ända som hörs är surr från radion i köket. Vid dörren stod ett par röda klackskor.

”Va? Vems skor är det här?” sa mamma. Hon gick långsamt in i huset, när hon hörde ett prassel från sovrummet. Hon öppnade en smal springa i dörren och fick se en syn hon aldrig hade trott att hon skulle få se. Där såg hon Jennys lärare naken bredvid hennes man som sov.

Hon vände sig om med tårar i ögonen, hon krockade med mig i hallen. Svart smink som rann ner för kinderna. Jag gick mot sovrummet och öppnade dörren. Där såg jag, den där jävla subban som låg naken på min mammas sida av sängen.

”Vad har du för jävla problem?! Vem tror du att du är? Stick! Usch åk här ifrån ditt äckel.” Skrek jag så högt så att grannarna kunde höra.

”Hahaha du så äckligt ful. Hur kan man kalla dig för människa, du är ju ett monster!” Jag går fram och drar kniven försiktigt över hennes läppar och kind. ”Har du någon sista önskan? Kanske vill du be om ursäkt men vet du vad? Det här är oförlåtligt!”

”Berätta bara för din pappa att jag älskar honom.”, kvider hon. Jag trycker ner kniven i hennes hjärta och jag ler när jag ser att hon tar sitt sista andetag.

Jag vaknade med ett ryck av väckarklockans irriterande ljud. Mamma flyttade ut igår, och nu bor den där jävla subban här sover på mammas sida av sängen. Jag gick ner till köket för att göra frukost men där satt hon med sina fula röda läppar. Hon log glatt och sa ”God morgon Jenny!” som om ingenting hade hänt. Jag bara stirrade på henne med arga ögon. 

Jag bara stirrar på hennes livlösa kropp. Jag ler och funderar på vad jag ska göra med det fula liket. Ska jag bara lämna liket här i skogen? Tänker jag. ”Nej det finns för mycket bevis då. Jag kan ju slänga subban i sjön!”  Jag drar henne i benen mot sjön.

”Hur mycket väger du ditt fetto?!” Skrek jag men så klart fick jag inget svar.

Pappa kom ner för trapporna i kostym och kysste subban på pannan och sa

”God morgon älskling!” Jag tog pappas kaffekopp som stod på diskbänken och kastade den i golvet med all min kraft.

”Varför gjorde du sådär?! Är du galen?! Du kunde ha bränt dig eller förstört golvet! Jag tänker inte skjutsa dig till skolan du får åka med Anna till skolan!” sa pappa som sedan stampade ut från huset.

”Men gumman det där var väl onödigt” sa subban med en orolig ton.

”Som om jag bryr mig!” skrek jag och slängde subbans kaffekopp i golvet och sprang upp på mitt rum.

Jag drar subban upp på bryggan och rullar henne över kanten och ner i vattnet.

”Puss puss gumman” säger jag och blåser en slängpuss mot sjön. Jag ser hennes kropp sakta sjunka ner i mörkret.

Subban sprang efter mig upp till mitt rum jag stängde dörren på ansiktet på henne. Men då kom jag på den idén, att döda den jävla subban. Jag öppnade dörren med ett leende och sa:

”Förlåt mig, ska vi gå?” Med ett lömskt leende.